Egoism är fel väg, Slovakien

Läser just i SvD att nya regeringen i eurolandet Slovakien vägrar betala sin beskärda del av såväl räddningspaketet för Grekland som EU:s nya krisfond. Och det trots att Slovakien så sent som för några veckor sedan röstade ja till båda delarna.

Tillträdande premiärministern Iveta Radicova skyller på att pengarna behövs för att bekämpa översvämningarna därhemma. Men den attityden håller inte om man ska vara fullvärdig medlem i eurozonen. Den här sortens russinplockning, där man njuter fördelarna av en stabil valuta men säger nej till att hjälpa andra som är i kris, är - tillsammans med statistikfusk - vad som kan underminera eurosamarbetet på lång sikt. Därför är det viktigt att övriga euroländer sätter emot på dagens toppmöte.


Slovakien har tidigare visat att man inte riktigt accepterar de regler som EU-medlemskapet sätter upp. Förra året beslöt den slovakiska regeringen helt sonika att stoppa den ungerske presidenten vid gränsen när han skulle besöka ungerska områden i Slovakien - av "säkerhetsskäl". Men både Slovakien och Ungern ingår i Schengensamarbetet, och där får sådana hinder inte förekomma.

EU och euron innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Och de måste alla länder ovillkorligen leva upp till.

Modiga ester väljer euron

Så blir Estland nästa medlemsland att träda in i eurozonen den 1 januari 2011. Och det mitt under euroländernas värsta kris på årtionden. Modigt måste man säga - men säkert ett väl övervägt beslut som får både ekonomiska och politiska konsekvenser.

Estlands finansminister Jurgen Ligi beskrev i Rapport igår hur utländska företag tvekar att investera i Estland av rädsla för en devalvering. "Men vi har aldrig någonsin tänkt devalvera" sa Ligi. Här har vi den tydliga ekonomiska fördelen: det blir lika säkert att investera i Estland som i något annat euroland, eftersom risken för devalvering är lika med noll.

Men det finns också politiska fördelar: Estland tar nu plats i den inre cirkel av länder som - i nöd och lust - delar valuta och penningpolitik. Allt fler beslut som rör hela EU - även de länder som står utanför euron - debatteras och fattas i eurogruppen, medan Anders Borg och en handfull andra finansministrar bokstavligen får sitta utanför och vänta.

För eurozonen innebär Estlands inträde ett positivt tillskott. Äntligen ett land som sköter ekonomin och som till punkt och pricka följer de regler som gäller. Förhoppningsvis kan det tjäna som inspiration för mindre ordningsamma medlemmar.

För Sverige blir konsekvensen att ytterligare ett av våra grannländer ingår i en större gemenskap som vi står utanför. När allt fler går med blir det till slut en ohållbar situation till Sverige, både ekonomiskt och politiskt. Därför borde Sverige införa euron så fort som det bara går.

Moderaterna och Anders Borg säger sig gilla den gemensamma valutan, men avfärdar idén om en folkomröstning under nästa mandatperiod. Mona Sahlin gjorde på DN Debatt häromdagen ett tafatt försök att ge euron sitt stöd men samtidigt ta avstånd från ett svenskt medlemskap. Fegt, tycker jag. Hur ska vi kunna väcka opinion för euron om ledarskapet totalt saknas? Folkpartiet är det enda parti som slagit fast att en ny folkomröstning bör hållas redan inom ett par år. Helt rätt tänkt.

Bloggar: Rasmus Jonlund, Per Altenberg

Ska nejvänstern föra Sveriges talan?

Jag var på Sieps seminarium om "positiva opinionsvindar" på Medelhavsmuséet igår. En trevlig tillställning med opinionsoraklet Sören Holmberg, som berättade att en majoritet av svenskarna nu mentalt gått med i EU. För första gången i SOM-institutets mätningar är mer än 50 procent för medlemskapet. Bara 23 procent är emot. Stödet växer i alla grupper, men fortfarande är det människor på landsbygden, lågutbildade och arbetare som är mest negativa. Det här stämmer väl överens med SCB:s siffror från i december och Eurobarometern.

Vänsterns partisekreterare Anki Ahlsten, som satt i panelen, hade lite svårt att förklara att 26 procent av vänsterpartisterna nu gillar EU. Inte särskilt många kan tyckas, men ändå en uppgång med 15 procentenheter på femton år. Att folk vänjer sig, och att utträdeskravet inte är något vi driver, var Ahlstens kommentarer.

Men Vänsterpartiet går knappast i takt med sina väljare. I partiets faktablad om EU är det klassiska slagdängor som "regelrätt superstat", militarisering och att demokrati helt saknas i EU som gäller. Se själv här.

Vänstern säger nej till euron. De säger nej till den gemensamma utrikespolitiken, nej till flyktingpolitiken, nej till gemensam brottsbekämpning och nej till att ge parlamentet mer inflytande. Det här partiets ministrar kommer att representera Sverige i ministerrådet om de rödgröna skulle vinna valet. Ingen kul tanke, eller hur?