Modiga ester väljer euron

Så blir Estland nästa medlemsland att träda in i eurozonen den 1 januari 2011. Och det mitt under euroländernas värsta kris på årtionden. Modigt måste man säga - men säkert ett väl övervägt beslut som får både ekonomiska och politiska konsekvenser.

Estlands finansminister Jurgen Ligi beskrev i Rapport igår hur utländska företag tvekar att investera i Estland av rädsla för en devalvering. "Men vi har aldrig någonsin tänkt devalvera" sa Ligi. Här har vi den tydliga ekonomiska fördelen: det blir lika säkert att investera i Estland som i något annat euroland, eftersom risken för devalvering är lika med noll.

Men det finns också politiska fördelar: Estland tar nu plats i den inre cirkel av länder som - i nöd och lust - delar valuta och penningpolitik. Allt fler beslut som rör hela EU - även de länder som står utanför euron - debatteras och fattas i eurogruppen, medan Anders Borg och en handfull andra finansministrar bokstavligen får sitta utanför och vänta.

För eurozonen innebär Estlands inträde ett positivt tillskott. Äntligen ett land som sköter ekonomin och som till punkt och pricka följer de regler som gäller. Förhoppningsvis kan det tjäna som inspiration för mindre ordningsamma medlemmar.

För Sverige blir konsekvensen att ytterligare ett av våra grannländer ingår i en större gemenskap som vi står utanför. När allt fler går med blir det till slut en ohållbar situation till Sverige, både ekonomiskt och politiskt. Därför borde Sverige införa euron så fort som det bara går.

Moderaterna och Anders Borg säger sig gilla den gemensamma valutan, men avfärdar idén om en folkomröstning under nästa mandatperiod. Mona Sahlin gjorde på DN Debatt häromdagen ett tafatt försök att ge euron sitt stöd men samtidigt ta avstånd från ett svenskt medlemskap. Fegt, tycker jag. Hur ska vi kunna väcka opinion för euron om ledarskapet totalt saknas? Folkpartiet är det enda parti som slagit fast att en ny folkomröstning bör hållas redan inom ett par år. Helt rätt tänkt.

Bloggar: Rasmus Jonlund, Per Altenberg

Dagarna är räknade för baltiska gaybashers

Portugals beslut att införa äktenskap för HBT-personer är både positivt. Men faktiskt lite otippat. Lite fördomsfullt trodde jag att en sådan lag var omöjligt i ett katolskt land som ganska nyligen kraftigt inskränkte aborträtten efter en omstridd folkomröstning. Jag tror dock knappast att den här lagen skulle ha kommit till utan influenser utifrån. Spanien införde samkönade äktenskap redan för ett par år sedan, och anti-diskrimineringsfrågor stöts och blöts i de flesta europeiska länder.


Att katolska länder skulle vara mindre progressiva än protestantiska har också visat sig vara en myt. Av de fem länder som erkänner samkönade äktenskap i EU är tre klart katolska (Portugal, Spanien och Belgien), medan två är protestantiska (Sverige och Nederländerna). Bland de mer HBT-fientliga länderna har vi Lettland (protestantiskt) och Litauen (katolskt), där stoppade Pride-parader varit regel snarare än undantag.

Men även våra baltiska grannar måste följa de regler mot diskriminering som EU-länderna enats om. Gaybashing lär nog knappast vara på modet länge till, och därför är det nog bara en tidsfråga innan även de följer Portugals exempel.