Stora EU-skillnader inför brittiska valet

Ikväll går den andra historiska TV-debatten mellan de tre stora brittiska partierna av stapeln. Ämnet är utrikespolitik, och mycket talar för att EU-frågorna kan komma att dominera. I takt med att Liberaldemokraterna ökar i popularitet haglar beskyllningarna från de konservativa om att den mångspråkige Europavännen Nick Clegg kommer att sälja ut Storbritannien till EU och dessutom överge pundet. Den retoriken är populär bland många. Britterna hör till de mest EU-negativa européerna, och intresset för EU-valen är sällsynt lågt.

Men skillnaderna i synen på EU och Europa är stora. Vid en titt på de tre partiernas valmanifest blir det extra tydligt. Regerande Labour står för en lite halvljum inställning till samarbetet. Man säger ja till euron men vågar inte riktigt ta steget. Samtidigt har Labour-regeringen gått på den EU-positiva vägen när det verkligen gäller.

Det konservativa partiet är benhårda motståndare till allt som heter tätare EU-samarbete och gör fullständigt klart att "We will never allow Britain to slide into a federal Europe" och dessutom att "The steady and unaccountable intrusion of the EU into almost every aspect of our lives has gone too far". Labour-regeringens ratificering av Lissabonfördraget kallas för ett svek mot landets demokratiska traditioner. I EP-valet i juni förra året gjorde tories antieuropeiska inställning avtryck genom att de lämnade moderata EPP till förmån för den nybildade ECR-gruppen, där Camerons ledamöter kamperar med andra kritiker från Polen och Tjeckien.

Liberaldemokraterna är den raka motsatsen, de gör klart att "We will ensure that Britain maximises its influence through a strong and positive commitment". Man vill att EU ska bidra till tusentals nya jobb och öka insatserna för brottsbekämpning. Liberalerna säger tydligt ja till euron, men kräver att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Dessutom fortsätter de driva kravet på att rösta om hela EU-medlemskapet nästa gång fördraget ska ändras.

Tories kommer säkert att fortsätta spela på de euroskeptiska strängarna fram till den 6 maj. Om EU tillåts dominera debatten blir Liberaldemokraterna lätt huvudmotståndare medan Labour blir allt mer ointressant. Samtidigt kan man undra om en majoritet i många valkretsar är beredda att rösta på ett parti som är så tydligt pro-europeiskt. Eller kommer kanske, som Gerald Warner skriver i Daily Telegraph, EU-kritiska tory-väljare att välja Libdems för att få till stånd en folkomröstning om EU där de sedan kan rösta nej?

Utgången är oklar. Det blir en spännande tv-debatt ikväll.

Studenter ett hot mot folkhälsan?

Att diskriminera andra EU-medborgare är förbjudet i alla 27 medlemsländer. Det gäller inom de allra flesta områden (med undantag för krav för exmpelvis militärtjänst, att bli polis eller att rösta i riksdagsval). Den här principen brukar EU-domstolen hålla väldigt hårt på, men nu har man slagit fast att medlemsländerna har rätt att stänga ute studenter från andra EU-länder från att läsa på universitet - om det innebär ett hot mot folkhälsan.

Har danskar TBC, eller har spanjorerna tyfus? Vad ligger bakom detta? Jo, regeringen i det fransktalande Belgien befarar att den regionala sjukvården inte kommer att ha nog med personal när de många franska studenterna på läkarutbildningen flyttar hem. Och det blir då ett hot mot folkhälsan.

Rimligt? Knappast. Snarare lite långsökt. Det finns alltid en risk att kryphål och undantag av det här slaget missbrukas för att gynna egna medborgare. Om Belgien (som ju är stort som ett par svenska län) verkligen har skäl att oroa sig för sjukvården bör de helt enkelt erbjuda arbetsvillkor som står sig i konkurrensen, så att de nyexade franska läkarna helt enkelt stanna kvar.

Aha, det är så det går till!

Jag har funderat på en sak ibland, nämligen hur betalar ett land sin medlemsavgift i EU? Sker det via internetbanken eller med inbetalningskort på något postgirokonto? Eller går Anders Borg till Forex och växlar till sig eurosedlar?

Såg just att EU-upplysningen lämnat en mycket enkel förklaring på detta, nämligen att några olika myndigheter, exmpelvis Skatteverket och tullen, betalar in pengar till Riksgälden. Sedan betalar Riksgälden in pengarna på kommissionens konto just i Riksgälden, varje månad. Så går det till helt enkelt.

Hässleholm - Europadebattens Almedalen?

Kan Hässleholm bli ett Europapolitikens Almedalen? Kanske. Likheterna finns. Solsken och seminarier på ett lite otippat ställe. Det svenska ”EU-folket” – debattörer, journalister, lobbyister, politiker och tjänstemän med särskilt intresse för Europafrågor - samlas för att utbyta visitkort och mingla.

Läs mitt inlägg om Europaforum, på Europaportalen.

EU - inte särskilt dramatiskt

Oj... för den som har min blogg kvar i någon gammal RSS-läsare dyker detta inlägg upp som gubben i lådan. Inser att jag inte har uppdaterat bloggen på snart fyra år. Jobb som inte riktigt gått att kombinera med detta har kommit emellan. Men nu så är det dags! Och det blir även fortsättningsvis fokus på just Europa.

Jag har ändrat det som kallas beskrivning här på bloggen. Tidigare stod det "För dig som inser att Sverige ligger i EU". Och faktum är att det har hänt en del på det området. EU-opinionen har svängt, och precis som nya EU-ministern Birgitta Ohlsson skrev häromdagen så ligger svenskarna en bra bit över EU-snittet när det gäller att tycka att EU-medlemskapet är något bra. Antalet nejsägare är rekordlågt.

Den här förändringen har skett stegvis under fyra års tid, och verkar fortsätta. I parlamentsvalet i juni förra året var det över 43 procent av svenskarna som röstade, vilket också tyder på att många mer än tidigare ser EU som något naturligt. Inte mycket till valdeltagande att skryta med kan man tycka, men även det är långt över snittet. Folk älskar knappast EU, men det är också en rätt sund inställning. Men jag tror att folk inser att medlemskapet har inneburit ganska mycket positivt, och att det inte heller är särskilt dramatiskt.

Samtidigt som EU-stödet är det högsta någonsin i Sverige så är svenskarna märkbart negativa till euron. Enligt Demoskop stod det i början av april 55-37 till nejsidan. Men i SCB:s mätning från december ville 44 procent införa euron, medan 42 procent sade nej. Om det finns någon sanning i Demoskopmätningen så har det skett ett enormt opinionsskifte på bara fyra månader. Jag gissar att krisen i Grekland kan ha en del med det att göra. Det blir spännande att se om nästa SCB-mätning senare i vår visar liknande siffror.

Nu har det snart gått sju år sedan folkomröstningen, euron har fyllt tio och tiden är mogen för att rösta på nytt. Flera undersökningar visar att Sverige hade vunnit ekonomiskt på att vara med. Inför en ny folkomröstning kommer vi som gillar euron att ha en stor utmaning dels i att förklara detta, men också förklara att det finns andra tunga skäl till att ingå i den gemensamma valutan. Till exempel att euron ger Sverige mer inflytande i EU. Eller att euron faktiskt är det mest konkreta exemplet på att europeiskt samarbete fungerar.