Sjuka proportioner i EU-budgeten

På 80-talet satt polackerna och rattade in Radio Free Europe för att höra hur det egentligen
stod till på andra sidan järnridån. Nu är det payback time - den polska regeringen sänder radio med budskap om demokrati och frigörelse över Vitryssland. Ett bra initiativ som kan bli en viktig pusselbit i den vitryska befrielsekampen och som dessutom betalas med 20 miljoner kronor från EU.

20 miljoner är inte att förringa, men de sjuka proportionerna blir tydliga när man tänker på att nästan 9000 miljoner kronor ur EU-budgeten går åt till att greker och spanjorer ska betalas för att odla undermålig tobak, och 7500 miljoner för att göra rödvin billigare än apelsinjuice. Hur många orange revolutioner skulle man inte få för de pengarna?

EU-nostalgi att lyssna på

Ibland blir man nostalgisk. Ja-kampanjen 1994 var något i hästväg, särskilt för oss som var vana att vända på slantarna i valrörelsen. När jag inventerade mitt sparsamma CD-bibliotek ikväll hittade jag "JA-låten" som propagandaorganisationen Ja T skickade som julkort till alla trogna aktivister '93. Den låg inte på traxlistan om man säger så, och det var nog tur för Ja-sidan. Hör den här.

Den här låten spelades bland annat på valvakan 13 november 1994. Det var då hundratals kampanjare iklädda töntiga blå västar och kepsar prydda med rockande stjärnor firade den stora Ja-segern tillsammans med Dinkelspiel, Bildt, Carlsson och Westerberg. Klubb 35, Studenter för Europa, Radikalt Ja, Sossar för EU, Borgare för EU, fackpampar för EU, LUF:are, muffare, ja alla var där. Bål med gula stjärnfrukter till fördrink och ECU-chokladpengar till efterrätt. Kanske lite nördigt så här i efterhand, men kul var det.

Nu blir det lite krystat... Men för sakens skulle kan det också nämnas att valvakan hölls på Norra Latin. Vi kan väl hoppas att det var symbolik snarare än en slump att veckans Allianskonventet också hölls just precis där. Det var på Norra Latin det firades efter att Sverige röstat rätt förra gången (vilket ju var ganska länge sen...), och det var där det hölls en brakfest i går kväll för att fira att Alliansen är redo för en valvinst i höst!

Sveriges eget Fox News
Du följer väl FNN - Freedom News Network? Kolla in http://svt.se/fnn för lysande satir över det socialistiska Sverige och den goda nation som föds när alliansen tar över. En klockren uppföljare på Faktums "China Television" som speglar LO-parti-ABF-Sverige från folkrepublikens perspektiv.

206 days 1 hour and 40 minutes to Liberation Day 9/17.

Kosovo slut som kronkoloni?

Vissa tror att Kosovo kommer att bli ett självständigt land redan i år. Det tror jag är väl optimistiskt, men samtalen mellan Serbien och Kosovo har i alla fall kommit igång. Ett problem är att Sverige inte tycker någonting i frågan, men kanske Freivalds inte har tittat på nyheterna den här veckan heller?

Samma stöd för självständighet som gavs Slovenien och Kroatien på tidigt 90-tal ska självklart gälla även för Kosovo - förutsatt att den serbiska minoritetens rättigheter garanteras fullt ut. Att FN skulle fortsätta styra Kosovo som något slags kronkoloni är nämligen helt uteslutet - poängen med FN-stöd måste vara att makten undan för undan förs över till den lokala befolkningen.

Och precis som jag skrev om Ukraina så måste EU slå fast att Kosovo omedelbart kan börja sikta på fullvärdigt medlemskap - precis som Bosnien och Makedonien. Ett förslag som Sverige kunde lägga fram redan idag!

Tjänstechock åt villaägarna!

När man är villaägare och har en trasig värmepanna så förstår man vad ett tjänstedirektiv skulle göra för mänskligheten! Det är då man önskar att den polske rörmokaren (se bild nedan här på bloggen) skulle packa sig hit så fort han bara kunde för att visa slöa svenska hantverkare vad marknadsekonomi är.

Eller är det någon som har ett annat bra tips på hur man ska hitta en värmepannereparatör som jobbar efter 15.00 och har mindre än en månads väntetid? För något tjänstedirektiv värt namnet ser det inte ut att bli, efter att sossar och kristdemokrater i EP krupit för fackföreningsrörelsen och röstat för en urvattnad kompromiss. Vart tog konsumentperspektivet vägen?

Vem blir först i EU - Norge eller Ukraina?

Ja, får man tro tidigare EU-kommissionären Günter Verheugen, så blir det inte Ukraina. Han (mannen som såg till att få in de tio nya länderna i unionen) tror absolut att både Norge, Schweiz, Island och Turkiet är med i EU om 20 år - men inte Ukraina och de gamla sovjetiska grannländerna. Man får hoppas att han har fel.

Ukraina är den fattiga kusinen från landet som inget hellre vill än gå med i EU. Norge är den rika brorsan som helst avstår. Det vore säkert trevligt för en svensk alliansregering att ha vår västra granne som kollega vid ministerrådsbordet, och kanske skulle Norge till och med ta över Sveriges roll som gnällspiken som bara vill plocka russinen medan övriga ägnar sig åt att samarbeta. Men bra mycket viktigare än Norge är att släppa in de länder som blivit kvar på Europas bakgård.

EU:s viktigaste uppgift är att bevara fred och demokrati på den europeiska kontinenten, och det har man lyckats med. Elva av 25 EU-länder var diktaturer för 30 år sedan, och vem kan idag tänka sig en statskupp i Portugal eller Ungern? Därför vore det ett enormt svek att stänga dörren för Ukraina, Vitryssland eller Moldavien.

I stället borde EU-ledarna enas om ett snabbspår till medlemskap för både Ukraina och Moldavien, och dessutom för Vitryssland så fort Lukasjenko flytt undan de rasande folkmassor som nog snart ger sig ut på gatorna i Minsk. Det kan inte vänta, men jag är rädd att det krävs ett ordförandeskap som vet vad det innebär att slåss för demokrati för att ta det initiativet. Slovenien tar över 2008 och Tjeckien 2009. Kommer de att våga? Vi får hoppas det.

Pias xenofober växer så det knakar

Jag har inte tänkt skriva om Muhammed-bilderna här eftersom det är det stående temat i varenda tidning och blogg man hittar. Så vi kör istället Pia Kjaersgaard-vinkeln på det hela.

Den danska inrikesdebatten har lett till att sossarna tappat rejält, men tyvärr har de rösterna inte gått till VK-regeringen vars agerande stöds av en majoritet. Istället har Dansk Folkeparti växt med fem procent efter ett antal hätska utspel och får över 17% i den senaste mätningen mot socialdemokraternas 21,6. Om den utvecklingen fortsätter riskerar Pias xenofober att bli näst största parti i Danmark.

Att de är främlingsfientliga vet vi, och att de hatar EU (och Sverige) vet vi också. Problemet är att det inte verkar bekymra var sjätte dansk väljare. Regeringen Fogh gör helt rätt som står upp för yttrandefriheten, men Danmarks regerande liberaler har också ett tungt ansvar att markera mot Pias nationalistgarde: det är genom dialog och samarbete, inte genom hets och trångsynt nationalism som demokrati kan spridas till fler och yttrandefriheten bevaras i Danmark. En tydlig markering om att Turkiet ska in i EU vore helt rätt.

Här är ett par citat från partiets hemsida:

"Takket være Dansk Folkeparti er der allerede sket meget positivt på udlændingeområdet, men nu skal vi videre! Vi skal have mere gang i hjemsendelserne, ligesom der yderligere skal strammes op i forhold til indvandringen."

"72 millioner tyrkere venter på gratis adgang til Europa. Og alle andre partier herhjemme synes nu - ganske vist med en masse uld i mund - at være klar til at byde Tyrkiet velkommen i EU. Dansk Folkeparti er i dag det eneste, du kan være sikker på aldrig vil acceptere Tyrkiet som EU-land."

Ingen integration i Kanada

På plats i valrörelsen i Kanada hörde jag aldrig ordet integration. Lite konstigt kan man tycka, i ett land som varje år tar emot över 90.000 arbetskraftsinvandrare från hela världen. Och inte heller är alla nykomlingar särskilt "integrerade", utan bor ofta i tydligt italienska, portugisiska eller kinesiska områden. Men alla är kanadensare. Så, måste segregation vara ett problem? Och vem ska man egentligen integreras med i ett land där alla är invandrare?

Nej, segregation behöver inte vara negativt, så länge man väljer den själv. Jag får erkänna att jag nästan bara umgicks med svenskar när jag bodde i Bryssel, och det var trevligt det också. Nyckeln heter tolerans. Att man respekterar och ser positivt på att människor har olika religion och kultur, så länge alla ställer upp på grundläggande värderingar. Det är vad som har hänt i Kanada.

Varför är det inte så här i Europa? Ja, för att vi har en annan syn på invandring, där Migrationsverket, kommunen och AMS har ersatt det egna ansvaret för jobb och framtid åt de människor som många betraktar som oönskade. De positiva erfarenheterna från 60-talets arbetskraftsinvandring har blivit en parentes i svensk nutidshistoria.

Den som flyttar till Kanada har ett jobb, och förknippas snarare med höginkomsttagare än med bidragsberoende. Den som kommer dit som asylsökande utan jobb får draghjälp av sina landsmän att komma in i samhället. Kort och gott: så fort människor kan styra över sina egna liv, och bidra till det gemensamma, då ökar både toleransen och samhörigheten. Det är då en valrörelse kan handla om hur mycket "invandringsavgiften" på 6.000 kr ska sänkas, i stället för hur mycket flyktingpolitiken ska stramas åt.

Det blev ingen social turism

Nu i veckan publicerade EU-kommissionen sin utvärdering av övergångsreglerna, detta ämne som fick alla liberalers känslor att svalla våren 2004. Sverige fick inga övergångsregler, efter att riksdagen röstade nej till regeringens "anti-social-turism-paket". Tur var väl det, för vi ska vara glada för varje person som vill komma hit för att jobba och tjäna pengar, och det har inte direkt varit någon rusning till Migrationsverkets EU-avdelning. Under 2005 var det bara 8.000 personer från de nya EU-länderna som flyttade hit för att jobba. Tyvärr fick polska turistbyrån rätt med sin slemmige fotomodell iklädd rörmokarkläder som säger "Kom gärna hit - jag stannar i Polen". Grejen är ju att vi behöver ju både rörmokar-Andrzej, målar-Krzyzstof och läkar-Agniezska här i Sverige!

Inget EU-land, vare sig med eller utan övergångsregler, har drabbats av vare sig bidragsexport, lönedumpning eller oönskad massinvandring. I stället har flera länder fått ett tillskott av välbehövlig arbetskraft. Många har flyttat till England och Irland, där det är lätt att få jobb och språket är begripligt. (Jag har aldrig sett så många litauiska namn på en gång som på hotellets städlista när jag var i i London i december...).

Nu vill kommissionen att alla övergångsregler försvinner. Bra talat! Tyvärr är grannen Finland en av dem som tänker fortsätta med kvoter och krångel för den som vill flytta dit. Det är synd, för Finland är annars ett av de länder som verkligen tror på EU och vill göra något av samarbetet.

Bättre är att förenkla för människor som vill flytta. Rejält liberal arbetskraftsinvandring är ett bra sätt. Ett arbetstillstånd för den som kan försörja sig, och som gäller i hela EU. När kommer det?

Anti-EU-propaganda gör svenskarna självgoda

Idag berättar DN att Sverige är sämst i EU på att skicka studenter på Erasmusutbyte. Vi når inte ens dagens mål på 3.000 studenter per år - och att nå målet för 2007 på 10.000 studenter verkar som en utopi. Förklaringen? Ja, Internationella programkontoret (som är den myndighet som ska främja utlandsstudier) tror att studenter är oroliga att de inte får tillgodoräkna sig utbytesåret vid sin examen i Sverige.

Jag tror att det finns en annan, betydligt allvarligare förklaring. Bland de länder som delar Sveriges bottennotering i Erasmusligan hittar man Danmark och Storbritannien. Men det är mer än det som binder samman just våra länder i EU-sammanhang. Vi har inte euron, vi har partier som kräver att vi lämnar unionen, och det saknas totalt en inhemsk debatt om EU och möjligheterna med samarbetet. Den svenska regeringen går just nu i bräschen för anti-EU-propagandan genom sina angrepp på tjänstedirektivet och det löjeväckande försvaret för apoteks- och spelmonopol och importförbud på alkohol. Budskapet är detsamma som det varit under elva år av EU-medlemskap: Sverige har inget att lära av andra.

Resultatet i opinionen är egentligen föga förvånande. Senaste eurobarometern visar att bara 34 procent av svenskarna ser positivt på EU (Danmark 40%, England 29%). Snittet i hela EU är 44%. Det vore ju konstigt om inte den attityden också smittar av sig på studenter! Jag tror helt enkelt att EU-kritiken kombinerat med regeringspartiets bild av Sverige som världsbäst minskar viljan och lusten att spendera ett år på universitet utomlands. Det är synd, för det är just genom att träffa andra européer som den där känslan av samhörighet och vikten av att lära av varandra kan sätta sig.

Mitt förslag? Satsa någon procent av EU:s jordbrukspengar på att göra ett utbytesår gratis för alla EU:s studenter!