Globaliseringsfond - nytt euro-AMS?

En "globaliseringsfond". Det är tydligen ordförande Barrosos recept på hur vi ska hantera de följder turbo-globaliseringen kan få för Europas arbetsmarknad. Den som blir arbetslös i Sverige för att jobbet i taxiväxeln flyttar till Lettland ska alltså kunna söka EU-bidrag. Och den som om ett par år förlorar jobbet på den lettiska skofabriken ska få bidrag för att jobbet har flyttat till EU-landet Rumänien. Återigen en rundgång av bidragspengar i stället för att se till att den som förlorar jobbet ska kunna välja ett nytt på en dynamisk arbetsmarknad och fortsätta försörja sig själv.

Att inrätta ett euro-AMS i Bryssel som administrerar bidragsförsörjning till arbetslösa lär bara leda ännu fler européer in i bidragsberoende. Ska det bli några riktiga jobb måste de gamla välfärdsstaterna i EU bryta den negativa spiralen redan nu - innan det är försent. Satsning på spetsforskning och elitutbildning och en flexibel arbetsmarknad som gör det lätt att byta jobb är ett par sätt att bättra på konkurrenskraften. Ett tjänstedirektiv som ersätter gammalt unket skråväsende och låter tjänstemarknaden växa är ett annat. Men problemet är att gamla EU går åt precis motsatt håll. Tjänstedirektivet röstades ner, i flera länder blir arbetsrätten allt krångligare och i Sverige håller skolan på att formligen haverera.

Att det blir så här i Sverige är egentligen inte så konstigt (och situationen är densamma i många andra länder): Vi har främlingsfientliga fackföreningar som anger utländska arbetare för polisen, två regeringspartier som är emot tillväxt av princip, och vi har Hans Karlsson - mannen i chockrosa slips som till varje pris försvarar bidragssamhället. Mycket talar alltså för att globaliseringsfonden blir ivrigt påhejad av svenska regeringen. Det är inte många idéer från övriga Europa som tas emot med öppna armar av svenska sossar, men ett fullfjädrat AMS på EU-nivå kan de ju knappast säga nej till.